Realism & suggestiv drömlikhet i Kafkas mästerliga Amerika-skildring
Unge Karl Rossman anländer till New York med ångbåt från Hamburg. Han har skickats i väg av sina föräldrar, över Atlanten till Amerika, därför att de anser att han dragit skam över sig hemma.
Just före landstigningen inser Karl att han glömt sitt paraply på båten. Han lämnar resväskan under beskydd av en pojke som han flyktigt lärt känna och försöker hitta tillbaka till hytten. På vägen dras han in i en konflikt mellan personal på båten. En eldares heder står på spel. Karl blir så tagen av vad han tydligt uppfattar som falska anklagelser att han måste rycka in till eldarens försvar. Det är början på en lång drömlik spiral av händelser, så påtagligt och suggestivt gestaltade att läsaren själv blir som ett rov för den värld som skildras: Kafkas Amerika.
Amerika [Der Verschollene, postumt utgiven 1927] bär alla Franz Kafkas världsberömda stildrag, men här finns också ett realistiskt stråk som gör romanen både egenartat sällsam och unik i författarens efterlämnade produktion. Här i svensk översättning av Tage Aurell & Johannes Edfelt.
FRANZ KAFKA [1883-1924] var en tyskspråkig tjeckisk prosaist. En stor del av hans verk publicerades postumt. I dag anses han vara en av 1900-talets allra viktigaste och mest inflytelserika författare. De tre romanerna, Processen, Slottet och Amerika, samt novellen Förvandlingen, är de bärande pelarna på vilka det ryktet vilar. Amerika, till större delen skriven hösten 1912, under titeln »Der Verschollene« [»Den försvunne«], förblev ofullbordad och slutet är därför öppet för tolkning. Endast romanens första kapitel, »Eldaren«, såg publicering under författarens livstid [1913].
»Skulle man nämna en författare med en relation till vår tid liknande den som Dante, Shakespeare och Goethe hade till sin, är Kafka den första man skulle komma att tänka på.« W. H. Auden