FrÄn mitten av 1600-talet fram till sekelskiftet 1900 tillverkades cirka 750 personmedaljer i Sverige. Medaljernas enda och uttalade syfte var att bevara minnet av stora mÀn, deras handlingar och egenskaper. I den hÄrda metallen och genom tillverkningsmetodens möjlighet att mÄngfaldiga budskapet skulle minnet av dessa personer bevaras för all framtid.
I Ăreminnen blir dessa karakteristiska minnesföremĂ„l belysta ut ifrĂ„n de förestĂ€llningar om social status som de iscensatte. Med utgĂ„ngspunkt i hur medaljernas utseende och budskap förĂ€ndrades beskriver Martin Tunefalk i sin nydanande studie hur den förmoderna samhĂ€llsuppfattningen gick mot sin upplösning. Medaljernas hyllningar blev under perioden alltmer argumenterande och heterogena â de representerar en förĂ€nderlig syn pĂ„ individ och samhĂ€lle.
Med empiriska studier visar Tunefalk att förÀndringarna drevs av sprÄkliga handlingar. Etablerade samhÀllsgruppers uttryck omtolkades och över fördes till nya aktörer och sammanhang. Gradvis och kontinuerligt Àndrades sÄvÀl uttrycken som förestÀllningarna om status. Författaren beskriver skeendet utifrÄn det ovÀntat spÀnnande medium som personmedaljen utgör.