Selma är 9 år. En dag när familjen är i fritidshuset vid gränsen får de oväntat besök av en gammal kvinna, som pratar bara meänkieli, som Selmas föräldrar inte kan. Selma tolkar åt den generation som förlorat språket. Vem är hon? Och varför säger hon att hennes docka gråter. Hon måste hitta den, dockan som hon höll i famnen när hon som krigsbarn tvingades lämna foster. Hon vill också lägga blommor vid en begravningsplats för hästar. En berörarande berättelse om livet vid gränsen under kriget.
Boken är på svenska och meänkieli, så att alla förstår. Så pass mycket på meänkieli att barn lär sig, men inte så mycket att de inte kan läsa.