"En morgon vaknade Anders, en vit man, och upptÀckte att han hade blivit mörkt och omisskÀnnligt brun."
Anders fĂ„r panik, sjukskriver sig frĂ„n jobbet pĂ„ ett gym och isolerar sig i sin lĂ€genhet. PĂ„ nyheterna dyker det snart upp rapporter om fler fall av över hela landet. FrĂ„gorna kring vad det Ă€r som sker blir allt mer akuta, inte bara Anders Ă€r bekymrad. Ăr förĂ€ndringen övergĂ„ende? Vilka Ă€r det som pĂ„verkas? Upplopp utbryter nĂ€r oron inför förĂ€ndringarna och dess konsekvenser blir allt mer pĂ„tagliga i samhĂ€llet. Samtidigt som en normalitet sakta Ă„tergĂ„r till Anders liv.
Mohsin Hamids romaner rör sig i en förhöjd verklighet, nu Àr han tillbaka med en roman som pÄ ett trÀffsÀkert sÀtt skildrar vÄr tids konfliktlinjer.
Inför utgivningen av Den sista vita mannen har Mohsin Hamid beskrivit hur han fick idĂ©n till boken. Efter nĂ€stan tjugo Ă„r i New York och London plötsligt förlorade sina âvita privilegierâ efter 9/11:
âJag hade alltid varit en brun man med ett muslimskt namn, men jag hade varit tillrĂ€ckligt vit - som en relativt vĂ€lbetald, universitetsutbildad invĂ„nare i kosmopolitiska stĂ€der - för att ta del av mĂ„nga av fördelarna med vithet. Och nu Ă„terkallades mitt partiella medlemskap⊠Det sĂ„rade mig, bĂ„de förlusten i sig och, senare och kanske Ă€nnu vĂ€rre, insikten om min egen delaktighet i ett orĂ€ttvist system som hade gynnat mig.â
