NÀr Ingå och Råvdnå kommer hem till sommarlandet ligger byn redan under vatten. Utan att förvarna dem har Bolaget dÀmt upp sjön igen, och det som var en gÄng var ett sjösystem har blivit ett ogÀstvÀnligt hav. I djupet skymtar kÄtornas tak nÀr de ror ut för att rÀdda det som gÄr.
Runtom dem kliver det moderna samhÀllet nÀrmare, men de nya elledningarna dras högt ovanför dem, utan att ansluta. I luften knastrar elen och fÄglarnas kvitter försvinner.
NÀr Råvdnå bestÀmmer sig för att bygga ett riktigt hus, trots att hon egentligen inte fÄr lov som nomadiserande same, blir den lilla familjen mer och mer distanserad frÄn de övriga i byn. Och vattnet, det kommer obönhörligt tillbaka.
Augustprisvinnaren Elin Anna Labba romandebuterar med en stark mor- och dotterskildring dÀr det krypande, stigande vattnet Àr som en egen varelse. Det som en gÄng gav liv, blir ett stÀndigt hot. Om en mor som protesterar och blir alltmer isolerad, och dottern som önskar lÀgga det som krÀvs bakom sig, för att fÄ det som alla andra.
