Det hÀr Àr berÀttelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastÀn han aldrig i livet hade tÀnkt sig att ha nÄgot husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade pÄ honom med stora runda gula ögon. Sakta men sÀkert nÀstlade den sig in i hans liv.
Med mycket humor och sjÀlvdistans berÀttar Nils Uddenberg om hur tillvaron förÀndrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De kÀnslor hon vÀcker överraskar honom. Han blir förÀlskad i denna grÄbrunsprÀckliga lilla dam, som snart ocksÄ sover i hans sÀng om natten.
Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte lĂ„ta bli att fördjupa sig i Kissens sjĂ€lsliv. Har den humor? Ăr det ens rimligt att tillskriva den mĂ€nskliga kĂ€nslor? Och den kanske knepigaste frĂ„gan av alla: âĂr vĂ„r lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lĂ€gger ner sĂ„ mycket möda pĂ„ att bygga upp?â
