MÀnniskan skiljer sig frÄn djur och vÀxter
genom att hÀmningslöst frambringa texter
Texterna i den hÀr boken bestÄr av en brokig samling kÄserier, som kanske hellre borde kallas humoresker. Ett kÀnnetecken Àr i vilket fall godmodigheten och den obesvÀrade frÄnvaron av gravallvar och sanningslidelse.
KÄseriet som genre motsÀtter sig dysterheten i livet. Uppenbara brister i tillvaron möts med ett gapskratt eller försonande löje. Ett Àmne för behandling blir inte sÀllan författarens egna tillkortakommanden och ofullkomligheter.
I sina bÀsta ögonblick fungerar kÄseriet som ett förstoringsglas. Som lins utnyttjas gÀrna överdriften, med vars hjÀlp uppmÀrksamheten riktas mot sÄdant som vi kanske annars hade förbisett. Uppslag och detaljer mÄ vara verklighetstrogna, men sammanhanget Àr en skröna.