Människan skiljer sig från djur och växter
genom att hämningslöst frambringa texter
Texterna i den här boken består av en brokig samling kåserier, som kanske hellre borde kallas humoresker. Ett kännetecken är i vilket fall godmodigheten och den obesvärade frånvaron av gravallvar och sanningslidelse.
Kåseriet som genre motsätter sig dysterheten i livet. Uppenbara brister i tillvaron möts med ett gapskratt eller försonande löje. Ett ämne för behandling blir inte sällan författarens egna tillkortakommanden och ofullkomligheter.
I sina bästa ögonblick fungerar kåseriet som ett förstoringsglas. Som lins utnyttjas gärna överdriften, med vars hjälp uppmärksamheten riktas mot sådant som vi kanske annars hade förbisett. Uppslag och detaljer må vara verklighetstrogna, men sammanhanget är en skröna.