En ny hösttermin hade börjat.
Uppropet var lyckligen överståndet. Jag hade svarat ja högt och tydligt, när rektorn ropat upp mitt namn, som är Marie-Sofie Månsson. Inte suttit och väntat på att han skulle säga Lotta Månsson, fastän jag alltid i vardagslag kallas för Lotta.
Det har nämligen ett par gånger hänt att jag gjort det, och då har Giggi, min bästa vän, fått ge mig en liten knuff som påminnelse.
Nu var Giggi och jag på väg till vårt klassrum, där Lockige Fridolf, vår klassföreståndare, redan stod och väntade på oss.
B. Wahlströms rödgröna ryggar har fyllt svenska barns bokhyllor sedan början av 1900-talet. Böckerna är dokument av sin tid och bör läsas som sådana. Vi har valt att inte omarbeta texterna och förlaget står inte bakom eventuella åsikter och uttryck som kan upplevas som stötande, då vi ser detta som ett digitalt tillgängliggörande av historiskt material.
