Underbarnet från Södermalm, född på julafton 1929, kom från ingenstans rakt in i VM-truppen 1950. Han blev genast köpt för stora pengar av Internazionale i Milano. Han blev stjärna i ett lag som vann Serie A två gånger. 1958 var han en nyckelspelare i det svenska landslag som tog VM-silver på hemmaplan, då han också blev uttagen i världslaget. Triumfens ögonblick var så många att han vande sig vid dem.
Men utanför fotbollsplanen gick det inte lika bra han hade flera barn och en hustru som han älskade men inte mäktade att ta hand om, hans besparingar förskingrades av hans affärspartner och han hamnade i ett missbruk som slutligen tog hans liv 1975.
I boken berättar Gunnar Persson om de idrottsliga framgångar som kommit i skymundan för myten Nacka, men ger sig också i kast med människan Lennart Skoglund, bortom alla klacksparkar och schlagers. På vägen från fattigkvarteren och division III med Hammarby till tillvaron som fotbollsstjärna i efterkrigsboomens Milano, och slutligen tillbaka till Stockholm och djupaste misär kom han till sist till insikt om skillnaden mellan popularitet och kärlek. Men då var det för sent.
