Kommer en dröm och veckar
vattnets yta, gÄr en
frÀmling dÀr och tÀnker
var nÄgonstans,
var sÀtta foten, det blÄser upp
och löv yr ur hans mÀnniska.
I Ulf Erikssons dikter ses vĂ„ra dagar Ă€n högt uppifrĂ„n Ă€n lĂ„ngt inifrĂ„n. DĂ€r rĂ„der klarhet i obegriplighetens rum. Dikterna Ă€r eftertĂ€nksamt reflekterande, men i dem finns ocksĂ„ konkreta iakttagelser och fantastiska bilder. Inte minst staden och dess dagrar Ă€r starkt nĂ€rvarande â inklusive Högdalen dĂ€r han Ă€r uppvuxen.