Hur Ă€r det att vara förĂ€lder â egentligen?
Med avstamp i egna erfarenheter berÀttar etnologen Malin Haawind om det lyckade i att misslyckas, om hur overallkrigen kan ge panikÄngest och om lÀttnaden i att ÀndÄ fÄ den dÀr varma lilla handen pÄ kinden efter en brÄkig dag.
Detta Ă€r en bok om livet med smĂ„barn. Om de stoltaste ögonblicken som förĂ€lder men ocksĂ„ (kanske framför allt) de minst stolta. Om hoten, mutorna, trugandet, bekrĂ€ftelsen, nĂ€rheten, ömheten och kĂ€nslan av att bara vilja fly till en plats dĂ€r ingen krĂ€ver nĂ„got av en. Om att förĂ€ldraskap inte Ă€r en uppgift eller ett projekt som kan bockas av, utan ett liv som ska levas, med barn. Och i detta ska allas personligheter fĂ„ plats â bĂ„de smĂ„mĂ€nniskornas och de vuxnas.
Det handlar om samhĂ€llets förvĂ€ntningar, normer och krav pĂ„ hur man ska vara som förĂ€lder och hur de Ă€ter sig in i en fast man försöker stĂ„ emot. Om allt man inte âfĂ„râ göra som förĂ€lder, om det prĂ€ktiga duktighetskravet som sitter som en för trĂ„ng och stickig kofta runt ens axlar och gör att det blir svĂ„rt att röra sig fritt och efter eget huvud.
Men det handlar ocksÄ om stunderna nÀr man lyckas frigöra sig och vara förÀlder pÄ sitt eget sÀtt och hur bra det kÀnns. Och om de allra bÀsta stunderna tillsammans med barnen, nÀr allt helt plötsligt Àr enkelt.