NÀr Brita och Loppan har varit tillsammans i mindre Àn ett dygn, kommer mamma och sÀger att Brita mÄste Äka med henne till Kongo. Brita vill inte men har inget val och hon smugglar med sig sin fotboll, som trots allt inte blir det krÄngligaste att hantera i bagaget.
Varför kan inte förÀldrar bara vara normala och som alla andra? Och hur Àr det att ha en förÀlder som Àr knÀpp pÄ riktigt? Behöver det verkligen vara sÄ galet som det lÄter? Hur berÀttar man för mamma att man plötsligt har en pojkvÀn? Varför kan inte mamma bara fatta det av sig sjÀlv hon som ju har koll pÄ precis allting annat?
Livet kan vara svÄrt att förstÄ sig pÄ och frÄgorna Àr mÄnga. De surrar stÀndigt i huvudet pÄ Brita, som försöker vÀnda och vrida pÄ det mesta i sin jakt pÄ svar. Kanske borde hon inte tÀnka sÄ mycket? Men kan man verkligen lÄta bli, nÀr stjÀrnorna faller och den vackra sorgmanteln fladdrar förbi? Kan sorgen vara nÄgot annat Àn bara ett kompakt mörker? Eller vore det att hoppas pÄ för mycket?
Virrvarret av komplicerade frĂ„gor överskuggas ocksĂ„ av mer akuta problem. Var Ă€r pappa? Ăr Aina verkligen en riktig polis? Dessutom fĂ„r en rĂ€tt vanlig, fotbollsspelande förortsflicka skĂ€l att fundera över krokodilers dödsrullningar, mutor och gröna mambor.
Sorgmanteln Àr en varm ungdomsroman, som kanske mest handlar om kÀrlek. Boken Àr en fristÄende uppföljning till NÀr lÀngtan Àr som vackrast.
