"Det enda vettiga var att hålla sig undan, så gott det gick. Springa av bara helvete, så snart det började brännas.Men sorgen, den tog jag med mig, den gick inte att springa ifrån. Den hedmarkska sorgen, tung och grå som sten, beständig som urberget. Och en del av den almkvistska, lättare kanske men svartare, en fågelsorg, korpsvart."
Esko var en gång en lovande fotograf, nu ligger han tystad av en hjärnblödning. Bakom sig har han ett kringflackande liv, jagad både av sorg och vrede. Han tänke rpå fader Kenta som i raseri tog livet av sig, på den tidigt döda dottern Anna, på sonen Krister som sökt ett eget liv utanför det hedmarkska kraftfältet. Alla tillhör de ett släkte som fått sorgen i arv.
I Strålande stjärna berättar Åke Smedberg om ett förflutet som inte vill släppa greppet och om en rasande kamp för att bryta med ett nästan övermänskligt socialt och känslomässigt arv. Något som blir möjligt först när vreden stillas.
