Ă r 8 enligt vĂ„r tiderĂ€kning slog katastrofen till för poeten Ovidius. Han blev bannlyst frĂ„n Rom av kejsar Augustus. Varför? Teorierna Ă€r mĂ„nga, nĂ„gon entydig förklaring finns inte. Ovidius sjĂ€lv skrev kryptiskt att orsaken var âen diktbok jag skrev och ett misstagâ. Diktboken skulle dĂ„ vara KĂ€rlekskonsten, och förklaringen till Augustus vrede att den skulle ha varit för omoralisk. (Vilket Ă€r svĂ„rt att tro, för det saknades verkligen inte osedlig poesi i Ovidius samtid.) Och vad skulle dĂ„ misstaget vara? Man tror att det Ovidius pĂ„ nĂ„got vis haft samröre med Augustus dotter Julia, och varit inblandad i den otrohetsaffĂ€r som lett till hennes förvisning.
Ovidius skeppades ivÀg till Tomis vid Svarta havet (nuvarande Constanƣa i RumÀnien). Ensam och olycklig i denna utkantstillvaro diktade Ovidius om sin sorg, och bad vÀnner om hjÀlp att fÄ ÄtervÀnda. Men han fick stanna dÀr han var, och dog vid Svarta havets kust.
FrÄn att ha varit betraktade som Ovidius mindre viktiga verk, har Tristia och Brev frÄn Pontos pÄ senare tid fÄtt en renÀssans som ett viktigt vittnesmÄl om exilens villkor. De har blivit en kÀlla för nutida författare att inspireras av och fantisera kring, bland andra österrikaren Christoph Ransmayr (Den sista vÀrlden) och Theodor Kallifatides (Brev till min dotter).
Ingvar BjörkesonÀr vÄr frÀmste översÀttare av klassiska verk, och har tidigare tolkat bland andra Dante, Homeros och Vergilius till svenska, samt Ovidius Metamorfoser och Fasti.
