Uttrycket ”att fästa sig vid staten” är en omskrivning för att ingå äktenskap: när en man gifte sig ansågs han också fästa sig vid staten och bli en kugge i ett större sammanhang. Äktenskapet sågs i slutet av 1700-talet som ett fundament för samhällsordningen. Men vad låg bakom den uppfattningen och hur diskuterades frågor om äktenskap?
I riksdag, tidningar, pamfletter och rådgivningslitteratur lade skribenter och andra debattörer ut texten om varför äktenskapet var så viktigt och hur äkta makar skulle leva sina liv för att gynna det allmänna bästa. Sprätthöken, tyrannen och toffeln var, tillsammans med regeringslystna och flärdfulla fruntimmer, några av de figurer som förekom. Karaktärerna fungerade som avskräckande exempel och bidrog till att forma de normer om kön, arbete och ansvar som präglade Sverige kring sekelskiftet 1800.
