Det Àr svÄra tider. Lungsot hÀrjar i bygden och drabbar hög som lÄg. Den lömska smittan Àr osynlig och den som sköter om de sjuka har inte en chans att vÀrja sig. Men Malin sparar sig inte. Hon hjÀlper alla och försöker att inte tÀnka pÄ vad som kan ske.
Det hÀr Äret tackade Malins mor nej till att fira julen pÄ Granlunda. - Det Àr en lÄng, dryg tur i kylan, sa hon. Och jag har ocksÄ hostat den senaste tiden. Det verkar vara nÄgonting som gÄr...
- Hostan har nÄtt oss ocksÄ, svarade Malin en aning undvikande.
-Ja, vi fÄr be VÄr Herre om, sa modern allvarligt, att det bara Àr en vanlig vinterhosta vi dras med och inte sjÀlva lunghostan.
- Men, mor dÄ, vad Àr det för prat? sa Malin med ett anstrÀngt skratt. lite hosta Àr knappast nÄgot man dör av.
Men hon kÀnde sig lÄngt ifrÄn sÀker nÀr hon lade pÄ luren. Hennes mor hade sagt det som Malin fruktade mer och mer...