Vägen till Klockrike (1948) är en av de stora svenska romanerna, mycket läst och älskad av många. Harry Martinson betraktade den som ett av sina viktigaste verk, och han släppte aldrig tanken på att i en bok samla det bästa av det rika material som tillkommit under arbetet med romanen men som av olika skäl aldrig kom att ingå i den.
Bollesagor förverkligar Harry Martinsons plan. Med den titel han själv tänkt sig samlar den ett fylligt urval av det efterlämnade materialet: noveller och andra prosastycken om luffaren Bolle och hans kamrater, om deras funderingar och upplevelser på de ändlösa vandringsvägarna i sekelskiftets och storstrejkens Sverige, om deras möten med naturen och med de bofasta, och om motsättningen mellan de utstöttas frihetsdröm och mildhet och det moderna samhällets framstegshets och kyliga effektivitet.
Bollesagor publicerades första gången 1983. På ett överdådigt och överraskande sätt kompletterar den både romanen Vägen till Klockrike och bilden av diktaren Martinson.
