I denna bok är det Bittes, Birger Beckmans, egna minnen, hopfantiserade eller reella, som fyller sidorna. För oss sentida släktingar ger det fascinerande inblickar i småstadslivet i Skara, livet hos morbröder och mostrar, om inackorderingar och konstauktioner. Historien avslutas med Bittes äventyr i München 1923, där hans äldre bror Alf ingick i en berömd stråkkvartett. Bitte tjatar sig till att få åka dit för att bli riktig konstnär, bli en ny Leonardo. Pengar hade han tjänat genom att massproducera tavlor med kända Skaramotiv. München 1923 var inte vad som helst, ganska skrämmande för en blyg 17 åring. Bröderna ingick i den skandinaviska kolonin där flera kända namn passerade revy. Han såg också sin jämnåriga Klaus Mann med en betydligt äldre pojkvän utklädd till Heine! Han såg till och med Hitler med entourage på en restaurang som några veckor senare var helt demolerad. När pengarna tog slut var det lätt att åka hem. Den blå sjömanskostymen är inte hans första bok. Hans penna har flödat hela hans liv från spextexter, julklappsversar, akademiska avhandlingar, journalistik om politik, filmrecensioner, äventyrsberättelser, deckare, handlingsprogram för nytt politiskt parti, läroböcker och romaner. Han skrev oavbrutet och han har skrivit många varianter på denna bok innan han beslöt att nu fick detta vara den sista. Han sörjde över att inte få den utgiven medan han levde, men han dog ju så plötsligt1984.