Ett lÀttare sinne kom över mig
ett lÀttsinne
det jag inte kÀnt förut
idag vill jag bara skriva om livetdöden blev ett ord som föll bort i hanteringen
Lennart Sjögrens dikter utspelar sig i ett lantligt landskap som Àr omedelbart igenkÀnnbart. De Àr sprÄkligt enkla och hÀmtar ofta sina bilder frÄn bondesamhÀllet. Men samtidigt söker de hela tiden efter svar pÄ de stora livsfrÄgorna.
I hans tidiga författarskap dominerade en mörk livskĂ€nsla. âSlakthusetâ blev en symbol för livet: alla Ă€ter alla, sĂ„vĂ€l djur som mĂ€nniskor. Men i hans senare diktsamlingar, och inte minst Den stora munnen, Ă€r tonlĂ€get ett annat. I en av dikterna dĂ€r utgĂ„r frĂ„n ena hĂ„llet ett ljus av stark ondska och frĂ„n det andra ett ljus av godhet, âsvĂ„rare att namnge / betydligt svĂ„rare Ă€n det andraâ. ĂndĂ„ Ă€r det dessa ögonblick av ljus som Lennart Sjögrens dikter söker och tar emot. I en annan dikt skriver han att vi reser med vĂ„ra drömmar som segel - av dem gör vi ett förseglat brev vars innebörd vi knappt förstĂ„r men som Ă€ndĂ„ Ă€r vĂ„r tröst. Ingenting i livet Ă€r lĂ€ttköpt, men det finns ânĂ„gon gĂ„ng / en frid / som endast stenarna och de tidigt döda / kan förestĂ€lla sig.â