När Lea Höjer begravs i Gräsö kyrka samlas ön för att ta farväl av en respekterad men fruktad matriark. Hemmasonen Walter är ensam med den numera olönsamma gården, och när han röjer i kvarlåtenskapen hittar han en bunt oöppnade brev.
Vilka hemligheter döljer sig i hans mors förflutna? Och vem är främlingen som dyker upp i kyrkan och som ber att få tälta på hans mark?
Walters dotter Juliana har kommit hem för begravningen och hon och Orlando, som mannen heter, dras till varandra, trots Walters känsla av att Orlando inte är den han utger sig för att vara. Varför river hans närvaro upp minnet av den dramatiska sommaren när ett resande tivoli kom till ön? En sommar då världen inte bara flammade av hat och rädsla, utan också av hopp, för det var då Walter mötte Hana. Barfota och iförd en urblekt klänning steg hon ur en målad husvagn midsommaren 1955, och med en enda blick fick hon bondpojken att glömma allt han trott sig veta om sig själv och det liv han var ämnad att leva.
Under några skimrande dagar trotsade de alla krafter som försökte skilja dem åt, och ett annat liv tedde sig för ett ögonblick möjligt. Men när midsommarhelgen var över var lägret nerbrunnet och Hana försvunnen. Vem som bar ansvaret för katastrofen har aldrig klarlagts.
Det nionde brevet är en roman om familjehemligheter och lögner, om valet mellan att stanna eller ge sig av, om fördomar och om kärleken som förlösare eller befriare. Det är också en berättelse om en skärgård i förändring, om gårdar som förvandlas till sommarstugor, hagar och vikar som växer igen, och om gammal kunskap som för alltid går förlorad.
