Han var en och åttiotvå lång och hette Tore Andersson. Han vägde sjuttio kilo och han hade blont hår och blå ögon och var fyrtiotre år. Han såg mycket svensk ut och han var också svensk. Han var både norrlänning och stockholmare på en och samma gång. På den säng han inte använde låg en reseskrivmaskin. Han hade litterära ambitioner. Han hade långa ben men ingen hade bett honom vandra Presidentavenyn varken österut eller västerut som han gjorde, däremot hade han blivit tillsagd att dricka mycket bergsvatten. Han hade också blivit tillsagd att äta regelbundet och sova. Reseledaren hette Marion. Hon var en tjugofemårig blond och vacker norska och hon hade frågat om hon kunde hjälpa till med något. Han hade bett henne fara åt helvete.
Västgötalagret
Stig Claesson
bookLantlif i Budapest
Stig Claesson
bookDen ensamme nobelpristagarens vardag och andra iakttagelser
Stig Claesson
bookKnut K. Selma Johansson med rätt att leva
Stig Claesson
bookDet bortglömda landskapet
Stig Claesson
bookDagarna före lunch
Stig Claesson
bookLiv och kärlek
Stig Claesson
bookEfter oss syndafloden
Stig Claesson
bookVarsel om kommande tilldragelser
Stig Claesson
bookSamtal på ett fjärrtåg : En berättelse
Stig Claesson
bookLandet som inte längre finns : Fem sagor
Stig Claesson
bookDet lyckliga Europa
Stig Claesson
book