Johan Tobias Sergel (1740–1814) är inte bara Sveriges störste skulptör genom tiderna. Han var också en pionjär inom den internationella nyklassicismen och därmed en av de främsta i den europeiska samtiden. Sergel liknade sitt möte med Rom vid en konstnärlig pånyttfödelse: här bestämde han sig för att lämna det mesta av den franska rokokon bakom sig. Skulptörens nya ledstjärnor blev "antiken om dagen och om kvällarna studier efter naturen". I sin tolkning av de kända antika förebilderna behöll han dock rokokons sinnlighet. Det är detta drag som i så hög grad skiljer Sergel från de två namn som snart skulle komma att dominera historieskrivningen, nämligen italienaren Antonio Canova och dansken Bertel Thorvaldsen.

I denna biografi får vi följa dramatiken i Sergels liv, läsa om hans nära relation till Gustav III och de många konstnärsvännerna, hans saknad efter Rom och hans sista, sjukdomspräglade tid. Johan Tobias Sergel. Konstnär och europé bygger på nytt källmaterial och försöker bland annat förklara varför Sergel blev världsberömd i sitt hemland, men okänd i världen.