De var alla kvacksalvare – självlärda hemmadoktorer och ledslitare i en tid då medicinsk hjälp främst fanns för de lyckligare lottade. De var illa sedda av läkare och myndigheter men älskade och respekterade av folket.
Kruskopp – soldaten som valde att bota i stället för att döda.
Brattlid-Oll’ – hans son, en man som såg urverket i människan.
Brattlid-Jonke – sonsonen, en spelevink som sa du till alla och drömde om att få en son.
Doctor Nilsson – den siste som förde arvet vidare, som for runt på sin motorcykel som en skottspole och blev ställd inför rätta.
Om dessa fyra män handlar Åke Lundgrens roman Kvacksalvarna, som utspelar sig i Västerbotten från 1800-talets början fram till 1950. Han berättar om deras liv som hjälpare, som småbrukare, som äkta män, och ger samtidigt en bild av landsbygdens förvandling under 150 år. Liksom författarens övriga böcker bygger romanen på dokumentär grund; berättelsens ”Doctor Nilsson” är författarens morfar.
