Det är sent 1700-tal i Europa. Franska revolutionen är under uppsegling och oron växer inom aristokratin. Greveparet Cagliostro reser kors och tvärs i Frankrike, England och Italien, ständigt på flykt undan fiender och förföljare.
Greve Cagliostro, som har existerat i verkligheten, var stormästare i det av honom själv uppfunna egyptiska frimureriet. Han sysslade med magi och ockultism, allt från att bota pestsjuka till att trolla fram diamanter. En lurendrejare med sug i blicken, en man som led av självöverskattning och våldsamt maktbegär.
Hans hustru Lorenza sviker sitt sunda förnuft och följer sin allt vansinnigare make hack i häl. I dagboken skildrar hon honom vid höjden av hans karriär och hans gradvisa vandring mot undergången i inkvisitionens Italien. Själv gör hon gång på gång avkall på det hon skulle kunna kalla sitt, till exempel får hon aldrig tillfälle att bygga upp ett hem. Men trots den följsamhet hon visar i många lägen tvekar hon inte att bedra Cagliostro då han vänder ryggen till, eller att ange honom då hon har något att vinna på det. Det är ett motsägelsefullt kvinnoporträtt Britt Arenander tecknar i Lorenzas dagbok.
