Jag var bara 12 år när vi kom till Belgiska Kongo sensommaren 1955 och till de stora sjöarna i Kivuprovinsen i östra Kongo, området som brukar kallas Afrikas pärla. I norra Kivu fanns de skygga bergsgorillorna, i södra de livsfarliga krokodilerna.
Min uppväxt i Kivuprovinsen har efterlämnat oförglömliga minnen från det kongolesiska djurlivet och landets natur och från ett framväxande samhälle som under några korta år förvandlades från en tillitsfull och sorgfri samexistens mellan de olika stammarna och mellan den inhemska befolkningen och den vita minoriteten till en mångårig, dödsbringande oroshärd.
Det var i Kongo jag förstod att det krävs generationers ansträngningar för att utveckla och trygga ett fungerande samhälle med en varaktig och av alla värnad demokrati.