Bedragaren-lurendrejaren är en speciell typ av lagöverträdare, som kriminalpolisen har anledning att ta befattning med. Till det yttre, men kanske främst karaktärsmässigt, skiljer han sig markant från tjuven, våldsverkaren eller vilken annan brottsling som helst. Ytterst sällan kan en bedragare tänka sig att förfalla till stöldbrott. Att begå våldsbrott, ja det är nästan helt otänkbart. Under min tid vid kriminalpolisen har det endast en gång hänt mig att jag utrett ett rån, som visade sig vara utfört av ett par typiska bedragare. Nej, bedragaren uppträder ofta som en lite förfinad person, vilken ger sken av att behärska affärslivets rutiner, föraktfullt rynkar på näsan då någon ifrågasätter värdet av en växel, som i verkligheten är värdelös. Många är de bedragare som inget mer önskar, än att göra ärliga, vinstgivande affärer. Men när de misslyckas, inte klarar sig, förfaller de till att lura människor.
I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.
