»Min styvfar var musiker. Hans öde var mycket märkvärdigt: han var den egendomligaste och underbaraste människa jag någonsin känt.«
Njetotjka Nezvanova har under sin barndom haft en märklig dragning till styvfadern Jefimov, en misslyckad violinist som ansåg sig själv vara ett förbisett geni, och som dessutom försatte familjen i fattigdom innan han begick ett fruktansvärt brott.
Njetotjka Nezvanova [1849] var tänkt som en storslagen roman om en ung kvinnas moraliska och emotionella mognad, men förblev ofullbordad. I denna kortroman visar Fjodor Dostojevskij redan embryot till de psykologiska djup och existentiella teman som senare skulle prägla hans största verk.
I översättning av Ellen Rydelius.
FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821–1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott och straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880].