UtvÀxlandet av eder mellan regent och undersÄtar Àr en central politisk institution i historien, sÄvÀl i Sverige som i andra lÀnder. Eden har ofta antagits utgöra ett kontrakt i vilket regenten utlovade beskydd i utbyte mot lydnad och skatteintÀkter, men i Ordens kraft ifrÄgasÀtter historikern Sari Nauman en sÄdan uppfattning. IstÀllet argumenterar hon för att eden syftade till att skapa tillit mellan parterna i en politisk relation.
Den tillit som skapades kunde dock ifrĂ„gasĂ€ttas, och element av ovisshet kvarstod stĂ€ndigt. Genom att analysera hur eder anvĂ€ndes och hur ovissheten hanterades vid kröningar, krig, uppror och riksdagar undersöker Nauman varför och hur edsanvĂ€ndningen förĂ€ndrades 1520â1718. Resultaten pekar pĂ„ att etablerandet av en skriftlig kultur förĂ€ndrade förutsĂ€ttningarna för den politiska relationen i grunden. Eder svors muntligt och var beroende av ett personligt möte för att Ă„stadkomma tillit. Ett skriftligt dokument möjliggjorde dĂ€remot en ökad kontroll över undersĂ„tar pĂ„ avstĂ„nd, och erbjöd en lĂ€ngre tidshorisont för den politiska relationen. Allteftersom kontrollfunktionerna utvecklades minskade anvĂ€ndandet av muntliga eder â kontroll konkurrerade ut tillit.