Det är ett något osäkert äktenskap kärnfysikern Kåre Vallon och Sandra förenats i. Han försummar henne för sitt arbete, och hon börjar snart visa påfallande intresse för Kåres mera världsvana chefer. Urladdningen i äktenskapet låter inte vänta på sig.
Bitter flyr Kåre till ett av FN:s afrikanska forskningscentra i ett vilt bergslandskap under Ekvatorn – en trakt som Dagmar Edqvist kände från egna resor. Han träffar läkaren Kathryn Vincent, som också lämnat Sverige litet skadskjuten efter kärleksbesvikelser.
Hennes inlevelse i de svarta patienternas värld öppnar Kåres ögon för den. Genom henne upplever han dåtidens brännande afrikanska problem, i henne möter han en annan sorts kvinna än Sandra – en kvinna med vanskligheter men med ett mycket rikare mänskligt register. Hans spirande känsla för henne betyder inte bara personlig lycka eller olycka utan större kärleksförmåga, vidgad medkänsla. Hållfastheten i denna känsla sätts på prov i romanens laddade avslutningsparti.
Skuggan blir kortare är en dramatisk roman om intellektuella människor och om 1950-talets svåra samlevnadsproblem – mellan man och kvinna, mellan olika troende, mellan olika etniciteter.
