Berättaren i Ulf Erikssons roman träffar av en slump Bärbel, Harry och Hektor på en konsert. Några dagar senare bryter alla fyra lårbenet och hamnar i samma sjukhussal, där förbryllande flisor av glas upptäcks i deras benbrott. Har detta något samband med den underliga sjuka kallad glasillusion som berättaren just nu studerar, en själens och skelettets överkänslighet som spred sig i femtonhundratalets Europa likt en smittsam melankoli?
De fyra blir vänner, och deras liv och berättelser växer in i varandra, brister, splittras och förvandlas, i ett flöde av historier och anekdoter. Här ryms en levande skildring av en pojkes uppväxt i en förort, men också ett framtidsperspektiv – till och med efter döden … Idéer och samtidsskildring samsas med fantastik och trollerier i denna fängslande roman som i en cirkelform rör sig mellan skikt av verklighet, med labyrintiska förgreningar in i mörker och i ett ljus klart som glas.
