Det hÀr Àr den tredje delen av en lÄng rad sanna berÀttelser som kommer direkt frÄn mÀnniskor som drabbats av varg pÄ ett eller annat sÀtt. De berÀttar hur angreppen gÄtt till, hur djuren reagerat och hur familjen reagerat. Men ocksÄ hur man som Àgare mÄtt med den psykiska och fysiska pÄfrestningen det innebÀr att ha varg inpÄ knuten. Man fÄr förstÄelse för vilket merarbete, vilken sorg, vilken uppgivenhet man kÀnner och hur övriga konsekvenser efter angreppet tÀr pÄ djurÀgare.
Vi fÄr lÀsa texter frÄn jÀgare och hundÀgare som fÄr sina hundar, tillika familjemedlemmar, angripna och dödade. Det Àr berÀttelser om hur djurÀgare till fÄr, getter, nötkreatur, hÀstar, renar m.m fÄr djur angripna och dödade - ibland flera gÄnger, under flera Är. En genomgÄende röd trÄd i mÄnga av berÀttelserna Àr att man inte alltid blir betrodd eller vÀl bemött av myndigheter - vilket blir en extra psykisk tyngd.
"En skugga som försvann. Jag lade upp bössan för att genom siktet se efter, men sĂ„g inte vad det var. Samtidigt sĂ„g jag lille Grim - liggande bakom en sten som om han sov. Snabbt rusade jag fram och slĂ€ngde mig ner pĂ„ marken. Jag kĂ€nde pĂ„ hans mage, nĂ€sa och mun. Hans ögon stod öppna, han var död! Jag bara skrek rakt utâŠ"
