LÀngst ner i bergets hjÀrta brann en eld, en stor sjö av flytande sten som smÀlt av hettan omgÀrdade den eviga lÄgan. Det var hÀr som dolken smitts. Ett vapen sÄ fruktat att det berÀttats historier om det i generation efter generation sedan dess. BerÀttelserna om dolken blev till myter och senare till legender. LÄngt, lÄngt fram i tiden nedtecknades dess namn, den kallades demondolken.
Agnes vaknade av att nĂ„got pressade mot hennes bröst. Det sista hon kom ihĂ„g var ett enormt eldklot som kom emot henne. Med en viljeanstrĂ€ngning tvingade hon upp först det ena ögonlocket och sedan det andra. Allt var suddigt. Hon slöt ögonen igen och nĂ€r hon öppnade dem klarnade blicken. Hon kunde se en kontur av nĂ„got svart som rörde sig. SĂ„, som genom ett trollslag, fick hon Ă„ter fokus. Med ett kraxande lĂ€te fick hon fram âMisse.â
Mildred rös till. Hon hörde Bogard ropa pÄ dvÀrgarnas kung. Innan Rofoir hann svara kom ett vrÄl uppifrÄn. En enorm eldkvast sprutade ut ur kÀften pÄ den svarta besten. Han dök ner mot Eracks skepp.
Mildred sÄg en silverfÀrgad skepnad sÀtta kurs mot samma mÄl.
Slaget om Amornia hade börjat.
