”Jag föddes in i en familj där livet höll på att ta slut. Båda mina föräldrar var trötta och besvikna över att livet inte blivit riktigt som de hade hoppats.”
Det här är en berättelse om en barndom med försummelse, om sexuella övergrepp och mobbning. Men du får också läsa om hur femton år av gråt, tillsammans med två trogna terapeuter, tvättade rent i såren och lät den utsatta flickan få tillbaka sin friska kärna.
Att ha varit så utsatt som barn ställer många frågor på sin spets: Vad krävs för att man verkligen ska kunna läka? Vilken plats ska övergreppen ha senare i livet? Finns det något gott att hämta ur en bakgrund med försummelse och övergrepp?
