NÀr Thorsten Jonsson (1910-1950) gick bort vid fyrtio Ärs Älder var det en bitter förlust för den nya svenska litteraturen. Han hade dÄ en position bland de allra frÀmsta. Hans vidstrÀckta bildning, hans psykologiska skÀrpa, hans rikt nyanserade stilkonst i förening med hans stora erfarenhet gjorde honom till en av 40-talets stora nyskapare.
Dimman frÄn havet blev hans sista verk. Man kan kalla novellerna för en enda berÀttelse i fyra satser. Iakttagaren/berÀttaren, amerikanen Henry Taylor granskar sin kontinent ur fyra olika aspekter, frÄn fyra punkter pÄ USA:s karta, och med honom gör vi en upptÀcktsfÀrd in i det Ànnu sÄ bristfÀlligt utforskade omrÄde som heter Amerikas vÀsen, amerikanens sjÀl.
Samtidigt rör berĂ€ttelsen oss alla i vĂ„r tids tragik och vĂ„r tids livsmöjligheter. Vad som hĂ€nder med Thorsten Jonssons sĂ„ nĂ€ra iakttagna gestalter dĂ€r borta, det kan hĂ€nda hĂ€r ocksĂ„ - vi vet det nĂ€r vi har lĂ€st bokens första avsnitt, Dr Philip, Ted och Patricia. MĂ€nniskojakten, det politiska offervĂ€sendet, kĂ€rlekens oro och Ă„ngest och sökandet efter blodets enkla, sjĂ€lvklara lycka â allt detta speglas pĂ„ dessa sidor som Ă€r sĂ„ prĂ€glade av Thorsten Jonssons vakna intellekt, ömsinta förstĂ„else, omutliga kritik och djupa, varma mĂ€nsklighet.
