JUBILEUM!
Else-Marie och småpapporna firar 30 år.
Det firar vi med en vacker, påkostad klassikerutgåva med förord av Pija Lindenbaum
Vid frukosten säger mamma plötsligt något fruktansvärt till Else-Marie. Hon ska jobba över i kväll och papporna ska hämta Else-Marie på fritis. Papporna har aldrig visat sig på fritis tidigare och Else-Marie är rädd att det ska sluta med katastrof. Barnen kommer kanske att tro att de kan ha papporna som dockor. Personalen kanske sätter sig på dem av misstag. Gudruns elaka hund kanske får korn på dem ... I skolan går allting på tok, för Else-Marie kan inte koncentrera sig och på fritis känner hon sig så trött och matt att hon måste gå och lägga sig. Papporna kommer, men inget särskilt händer för det. Tvärtom är allt precis som det brukar vara när någon vuxen kommer till fritis för första gången. De mest inställsamma ungarna visar papporna runt och när de kommer till verkstaden får papporna kontrollera att inga spikar sticker ut inuti nysnickrade fågelholkar. Else-Marie kan pusta ut och till middag äter hon fem strömmingar. Sedan avslutas dagen med något av det bästa hon vet. Hela familjen kryper ner i badet och tittar på bilder i foto-albumet. Det är inte så dumt att allihopa ryms i badkaret. Pija Lindenbaum har här tecknat ett hejdlöst roligt porträtt av en udda familj i sin mycket personliga och underfundiga debutbok från 1990, vilket gav henne Expresens barnbokspris Heffaklumpen med motiveringen "Årets roligaste bok". I år är det 30 år sedan den första utgåvan av Else-Marie och småpapporna gavs ut.
År 2000 mottog hon Augustpriset för "Gittan och gråvargarna".
