Det hÀr Àr historien om den smÄtt spritmarinerade före detta lÀgre statstjÀnstemannen, som nu lÀmnat sitt arbete pÄ myndigheten.
MÄnga var de som drog en lÀttnadens suck nÀr pratkvarnen lÀmnade för sista gÄngen. Det blev inte ens en avtackning, utan jag försvann som en blÄ rök i dimman.
NĂ„gon avtackning ville jag dessutom inte ha.
Efter nÄgra veckor Àr jag förpassad till den skara som lÀmnat och om nÄgra mÄnader Àr det ingen som minns mig.
Det hÀr Àr boken Àr om mitt liv och leverne. En del personer som nÀmns i texten Àr verkliga andra inte. Texterna Àr bÄde verkliga och pÄhittade. Vad som Àr vad, fÄr ni gissa sjÀlv.
Jag blandar nutid, dÄtid och pÄhittade historier, en form av kaos.
Det Àr det jag gillar, varför skall vi alltid följa ett visst mönster.
Bilderna i boken har ingen koppling till handlingen, utan skall ses som en fristÄende berÀttelse, fast i bildform.
Bilderna Àr tagna pÄ ett skrotupplag för en veteranjÀrnvÀg i Klippan. Dessa kan ses som en form av dokumentÀrt fotografi eller varför inte konstfotografi.
Det Àr alltid betraktaren som avgör.
Jag Àr ju inte bara en berÀttare utan Àven en passionerad fotograf, med artistnamnet: Trottoar Botanist