Isabelle Rosens ovanliga ögonfärg har gett henne en känslighet utöver det normala. En gåva, men också en börda, som gjort att hon valt att leva ensam. Ett liv hon fram till nu har trivts med. Men samtidigt är det något som skaver. Vänner och bekanta gör sitt bästa för att ge henne råd och tips. De tycker synd om henne, ingen ska ju behöva leva ensam.
Så en dag läggs en ny patient in på den sjukhemsavdelning där Isabelle arbetar och hon dras till kvinnan på ett ovanligt sätt. Minnen dyker upp och hon börjar pussla i det undermedvetna. Kan de vara släkt? Finns det fler som bär på den unika förmåga som präglat hennes liv?
Isabelles längtan efter ett sammanhang växer och hon börjar minnas fragment från sin barndom. Vad var det hennes mamma så förtvivlat försökte dölja? Varför har Isabelle aldrig haft någon kontakt med sin släkt? I takt med att svaren börjar framträda måste Isabelle fatta sina egna beslut om hur hon vill leva.
Anne Liljeroth har tidigare skrivit fyra romaner. Den senaste, Jag kan inte sluta gråta, har hyllats i media för sitt sätt att ge röst åt människor som drabbats av utmattning, vår tids stora folksjukdom.
