Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister Àgnade sig Ät att grÀva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kÀnde till. Det ledde till en vÄldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fÀngelsestraff.
MÄnga minns skriverierna runt IB-affÀren. Men vad var det egentligen som hÀnde? Hade maktens mÀn skÀl att slÄ till sÄ oerhört hÄrt? Var rikets sÀkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?
Som sÄ ofta Àr fallet övertrÀffar sanningen dikten. IB-affÀren slutade sÄ illa dÀrför att maktfullkomliga mÀn pÄ högsta politiska nivÄ i Sverige till varje pris ville skydda sig sjÀlva. De hade sysslat med topphemlig olaglig Äsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökÀnda underrÀttelsetjÀnst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka bÄde visselblÄsare och journalister.
