Han kröp försiktigt pÄ alla fyra och sÄg sig omkring efter drakungen. Endast ett blekt mÄnsken som kastade sitt kalla ljus genom kajutafönstren ledsagade honom. Han sÄg nu siluetten pÄ den lilla drakungen. Den satt pÄ rumpan och svansen svÀngde hit och dit. Av nÄgon anledning kikade den upp mot kaptenen. NÄgot rörde sig pÄ kaptenens filt. En rÄtta. Plötsligt hÀnde allt pÄ en gÄng. Den lilla draken flaxade med vingarna och flög nu i jÀmnhöjd med filten. En vÀlriktad eldstrÄle trÀffade rÄttan men dess vÀrre Àven kaptenens filt. Kaptenens högljudda vrÄl ekade genom de grova golvplankorna. NÀstan genast fylldes kajutan av bevÀpnade vakter. David lyckades locka draken till sig men dÀr stod han nu med draken i famnen, omringad av vakter och en rasande kapten.
â StĂ€ng in honom och den dĂ€r eldbefĂ€ngda saken i arresten genast. Grip Ă€ven hans vĂ€nner och lĂ„s in dem pĂ„ samma stĂ€lle. Med milt men bestĂ€mt vĂ„ld blev han förd till arresten och inlĂ„st. Det dröjde inte lĂ€nge innan resten av hans vĂ€nner delade hans öde.
â Vad Ă€r det som har hĂ€nt? FrĂ„gade Jonas. David samlade sig och berĂ€ttade hela historien.
â Varför sade du ingenting till oss? Sade Harald.
â Jag skĂ€mdes och vill rĂ€tta till det pĂ„ egen hand. Allt Ă€r mitt fel.
â Det Ă€r inte ditt fel att draken klĂ€cktes just nu, sade Harald. Och vi visste ju alla att du hade Ă€gget med dig ombord.
â Skadan Ă€r redan skedd och inte mycket att trĂ€ta om, sade Jonas. FrĂ„gan Ă€r vad som hĂ€nder nu.