"Mitt första âwowâ i marginalen kommer redan i romanens allra första stycke, nĂ€r Madeleine HessĂ©rus pĂ„ sin vackra och precisa prosa beskriver hur mangĂ„rdsbyggnaden VĂ€ndesta reser sig ur landskapet."
- Therese Eriksson, Vi
âEn fantastisk roman som stilla och vackert skildrar utsatthet, kvinnohemligheter oh vĂ€nskap. SprĂ„ket Ă€r en ren njutning, bĂ„de mĂ€ttat och fjĂ€derlĂ€tt.â
- Kerstin SÀrneö, M-Magasin
.........................................................
En bister vinterdag anlÀnder den artonÄriga Harriet Blom till den gamla gÄrden VÀndesta, ett hem för unga gravida kvinnor. HÀr ska hon tillbringa de nÀrmaste mÄnaderna, avskuren frÄn omvÀrlden och sammanförd med andra unga flickor som liksom hon brottas med frÄgan, behÄlla barnet eller lÀmna det ifrÄn sig?
Det Àr tidigt sextiotal, bara nÄgra Är före ungdomsrevolten, p-pillret och den fria sexualiteten. SamhÄllet stÄr och vÀger, men att vara ung, gravid och ogift ses Ànnu med oblida ögon.
Under den evighetslÄnga vintern konfronteras Harriet med en rad mÀnniskor: den upproriska italienskan Sylvia som snabbt blir Harriets förtrogna, den Äldrande förestÄndarinnan Inez, barnsköterskan Beth med sin förkvÀvda livslÀngtan. Medan snön faller och faller sluter sig mödrahemmets strÀnga regelverk kring dem alla.
Kristallpalatset Ă€r en gripande roman om att vara kvinna i en brytningstid, om att snabbt tvingas bli vuxen och tvingas fatta livsavgörande beslut â en roman fylld av tidsatmosfĂ€r, skriven med stark gestaltande kraft och sprĂ„klig lyster.
Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola, Staden utan kvinnor och Elefantens fot. Hennes böcker har lovordats av kritiker och romanerna har översatts till flera sprÄk.
.........................................................
âRomankonsten Ă€r av klassiskt slag, och i en svensk skönlitteratur som inte sĂ€llan arbetar med en medveten vaghet Ă€r det skönt att som lĂ€sare förstĂ„ vad som hĂ€nder. Det Ă€r som att pĂ„ en konstutstĂ€llning efter en rad konceptuella, snĂ„riga verk se en vackert formad skulptur. Litet utrymme för tolkningar men ack sĂ„ skön att vila ögonen pĂ„.â
- Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad
âMadeleine HessĂ©rus har inte valt en medelvĂ€g. Hon slingrar sig i stĂ€llet mellan tvĂ„ extrema poler. Och tack för det, för det blir rĂ€tt underbart. /.../Det Ă€r skickligt att skapa gungfly av den mark man tror Ă€r vĂ€lkĂ€nd, osĂ€kerheten hos lĂ€saren vĂ€xer samtidigt som bĂ„de form och innehĂ„ll tuggar pĂ„ i var sitt, var för sig förutsĂ€gbart men hopslaget komplext, spĂ„r. Det skapar svindel hos mig, stundtals sĂ„ berörande att personliga minnen utan plats i den professionella lĂ€sningen trĂ€nger sig pĂ„. För genom greppet svarar HessĂ©rus pĂ„ frĂ„gan hur en författare kan gripa sig an plattityderna: genom att lĂ€mna tillrĂ€cklig kĂ€nslomĂ€ssigt spelrum för lĂ€saren att sjĂ€lv hitta sina med romanen likstĂ€llda smĂ€rtpunkter. Att tvinga det som ska bulta, att bulta i dig.â
- Agnes Lidbeck, Göteborgs-Posten
"Riktigt bra romaner skapar en vĂ€rld dĂ€r lĂ€saren gör sig hemmastadd och med Kristallpalatset kĂ€nns det nĂ€stan som att jag fĂ„r ett eget rum pĂ„ VĂ€ndesta. NĂ€rheten till mĂ€nniskorna och allt som sker, beror förstĂ„s pĂ„ författarens förmĂ„ga att lĂ„ta en komma nĂ€ra, men det beror ocksĂ„ pĂ„ att VĂ€ndesta Ă€r en sĂ„ tydlig egen liten vĂ€rld: ett slutet rum med sin sĂ€rskilda logik./.../NĂ€rmast oklanderlig Ă€r den hĂ€r romanen.â
- Therese Eriksson, Vi
