Redan de antika filosoferna spekulerade i att det skulle finnas en minsta, odelbar enhet i materien. Denna enhet kallades âatomâ som betyder odelbar, enhetlig. Men det skulle dröja vĂ€ldigt lĂ€nge innan man kunde bekrĂ€fta denna tanke. PĂ„ medeltiden förekom en vetenskap som kallades alkemi och som hade som idĂ© att framstĂ€lla den dyrbara metallen guld med utgĂ„ngspunkt frĂ„n andra, enklare och mindre dyrbara metaller. Denna verksamhet misslyckades dock och övergick sĂ„ smĂ„ningom till den numera mera etablerade kemi-vetenskapen.
Kemisterna började misstÀnka att det fanns en sÄdan, minsta enhet bland annat genom att studera hur olika Àmnen förenades med varandra.
Men genombrotten i denna forskning kom först i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet genom insatser frÄn bland andra Ernest Rutheford och hans medhjÀlpare Niels Bohr. Rutherford kunde genom experiment konstatera att atomen verkligen existerade och Bohr utformade en teoretisk modell som beskrev vÀteatomens ljusspektra vid förbrÀnning av grundÀmnet vÀte i en vÀtgaslÄga.
VÀte Àr det enklaste grundÀmnet bestÄende av en proton och en elektron, sÄlunda lÀmpligt att studera.
Vid sidan om atomfysiken som dÄ började utvecklas, föddes en ny gren av vetenskapen, som man idag kallar kvantfysik.
Den teoretiska delen av kvantfysiken anses vara avslutad ca 1935 genom teoretiska arbeten av Erwin Schrödinger samt Werner Heisenberg. DÀrefter följde en framgÄngsrik utveckling dÀr de praktiska tillÀmpningarna av kvantfysiken dominerade vilka ocksÄ kunde skapa ekonomisk vinning.
Problemet med detta var dock att mÄnga frÄgetecken Äterstod som inte var teoretiskt förklarade, dÀribland vissa systemkonstanter som förekommer inom kvantteorin. HÀr kan nÀmnas Plancks konstant, den atomiska finstrukturkonstanten, det Bohrska kvantvillkoret samt vad som var orsaken till kvantfenomenen.
Denna okunskap har givetvis hindrat utvecklingen men Àven lett till att rent ockulta förestÀllningar införts som inte borde ha nÄgon plats inom fysikvetenskapen. Exempel pÄ detta Àr mystiska förestÀllningar om Schrödingers katt (död eller levande instÀngd i en lÄda),dolda variabler, mÀnniskans fria vilja eller hur makroskopiska kroppar rör sig som vÄgor i kvantmekaniska ermer.
Enligt min uppfattning borde sÄdana förestÀllningar inte ha med fysik att göra.
1988 publicerade jag, författaren av denna bok, en artikel dĂ€r jag redogjorde för min fysikteori sĂ„ som den var utformad vid denna tidpunkt. Opponent var Professor Bertel Laurent vid Stockholms Universitet som âsĂ„gadeâ teorin med citat âointressant för vetenskapenâ DĂ€rutöver intygade han för Forskning och Framstegs lĂ€sare att min teori var helt felaktig.
DÀrför har jag, bÀttre sent Àn aldrig, beslutat mig för att bemöta professor Laurents Äsikter om mig och min teori i denna bok. DÀri framförs en förklaringsmodell för neutronen, samt Àven till andra partikelformer som registreras i CERN och andra forskningsstationer.
Ove Tedenstig, Författaren 2016
