Kurt Gerstein (1905-1945), tysk officer i Waffen-SS och chef för tekniska desinfektionstjĂ€nsten vid Institutet för hygien i Berlin, kom under 1942 att bevittna masslakten pĂ„ judar i koncentrationslĂ€gren Belzec och Treblinka och försökte utan framgĂ„ng sprida vetskapen vidare till de allierade. I Mörkrets hastighet lĂ„ter Karl Johan Nilsson Kurt Gerstein berĂ€tta sin egen historia: Gerstein gĂ„r 1933 med i nazistpartiet för att verka för en förĂ€ndring inifrĂ„n men hans kristna övertygelse och moral fĂ„r honom att aktivt motarbeta partiet vilket leder till uteslutning, och sedermera en fĂ€ngelsevistelse. Driven av att fĂ„ veta sanningen om partiets ljusskygga verksamhet lyckas han Ă€ndĂ„ gĂ„ med i Waffen-SS, för att dĂ€rifrĂ„n infiltrera den tyska militĂ€rapparaten. Han stationeras vid Institutet för hygien i Berlin dĂ€r han hjĂ€lper till att ta fram en anlĂ€gging Ă€mnad att avlusa de tyska truppernas uniformer för att förhindra den tufysepidemi som börjat sprida sig. Som genom en ohygglig ödets ironi kommer hans uppfinning att anvĂ€ndas till att effektivisera ihjĂ€lgasandet av judar i de koncentrationslĂ€ger Gerstein i kraft av sitt Ă€mbete fĂ„r besöka, och som han sedan Ă€gnar all sin kraft Ă„t att sprida information om. Hans alltmer desperata försök att nĂ„ ut med sin vetskap, via kontakter med motstĂ„ndsrörelsen i Holland och i Tyskland, de neutrala svenskarna via diplomaten Göran von Otter, till och med pĂ„ven och slutligen gemene man pĂ„ gatan, utan att bli trodd, leder till stora risker och ett psykiskt förfall för Gerstein. Förlamad av den fruktansvĂ€rda insikten om Förintelsen â och till slut krigsfĂ„ngenskapen och anklagelsen att ha varit delaktig i skapandet av dödsfabrikerna i Polen â begĂ„r Gerstein sjĂ€lvmord i sin fĂ€ngelsecell 1945. Karl Johan Nilsson (f.1973) tecknar Gersteins tragiska historia och mĂ„lar samtidigt upp en förtĂ€tande bild av stĂ€mningen i krigets Tyskland och omvĂ€rldens tystnad.