"Att vi fyra kan ha trevligt och roligt, uppleva en hÀrlig gemenskap, förvisso utan att umgÄs, Àr en gÄta. Hur Àr detta möjligt? Hur kommer det sig?"
I en vindsvÄning i Stockholm har berÀttaren quality time med sina tre barn, Sladdisen, Pojken och Sonen. Det som hÀnder pÄ detta plan vittnar om vÄra livsmönsters villkor och umgÀngesformer - en absurdistisk men samtidigt realistisk bild av det liv som privilegierade nutidsmÀnniskor i Stockholms innerstad Àr fÄngade i. Den allvetande berÀttarens röst bryter hela tiden ramhandlingen, gör utflykter i nuet och djupdykningar i det förflutna, Ànda till 1914. DÄtid och nutid stÀlls mot varandra och belyser varandra: en hundra Är gammal vÄldtÀkt i nuvarande Tjeckien, en kÀrleksresa till Capri, en flykt frÄn gettot i en polsk stad under andra vÀrldskriget, en okonventionell vistelse i Tokyo, vÀxlar med budgetshoppande pÄ ICA MAXI i Haninge, en efterlÀngtad utflykt till Sydpoolen i SödertÀlje, en lyckad spontandemonstration pÄ Odenplan.
Dagens Stockholm, totalt prÀglat av varumÀrken och fetischer, upptrÀder som fragment, skÀrvor av bilder: det nÀrmaste kvarteret, förbiflimrande gestalter i fönstren pÄ huset mitt emot, tre fulla flickor i Stureplansnatten.
Men detta Stockholm Àr ocksÄ den plats dÀr hans mor, ohjÀlpligen uppryckt med rötterna frÄn sitt 1900-tals Polen, drar sin sista suck pÄ ett sjukhem. Dement och hjÀlplös bland vÄrdens högteknologiska apparatur utgör hon berÀttarens sista band med en europeisk/judisk historia. NÀr modern begravs pÄ SkogskyrkogÄrden, denna skönt klassicistiska svenska portal till evigheten, förundras berÀttarens hitresta faster över
..."den för henne oacceptabla begravningssituationen - ingen grav, inte ens en urna. NĂ€r vi var pĂ„ vĂ€g ner frĂ„n minneslunden stannade hon plötsligt upp, tog en liten papperspĂ„se ur sin stora handvĂ€ska, den innehöll lite polsk jord som hon tĂ€nkt kasta pĂ„ kistan. Hon strödde jorden pĂ„ grĂ€smattan istĂ€llet, gick ner pĂ„ knĂ€, gjorde korstecknet och bad. Det sĂ„g surrealistiskt, till och med löjligt ut. ĂndĂ„ tror jag att alla kĂ€nde tacksamhet. En riktig mĂ€nniskas autentiska sorg."
Förutom de fyra familjemedlemmarna finns en ung kvinna, som Àr stÀndigt nÀrvarande, men - symboliskt nog - aldrig fysiskt: "You-are-my-happiest-hours", eller Itoshi, "det betyder Àlskad pÄ japanska". BerÀttarens och Itoshis osannolika tabutrotsande kÀrlekssaga utgör en sorts litterÀr road movie.Itoshi Àr en av dessa dagens unga nomader som rotlösa och förvirrade strÀvar efter att förverkliga sig sjÀlv, vad det nu betyder, kanske Àr det detta som frÀmst binder samman henne och berÀttaren: den riktige emigranten.
VÄr berÀttare upptÀcker verkligheten med den konstnÀrliga gestaltningens hjÀlp. Det verkliga samspelar med det fiktiva, det osannolika med det realistiska, det vardagliga med det extraordinÀra. Bitsk ironi och humor lierar sig med förtvivlans melankoli. Ett maniskt tempo bryts av lugna avsnitt och pÄ sÄ sÀtt skapas en fullödig stil med en förvÄnansvÀrd harmoni.
Jurek Sawkas egensinniga skildring framkallar hos lÀsaren mÄnga igenkÀnnande leenden - och kanske en del tÄrar.
Den genomtÀnkta formgivningen och de noggrant utvalda fotona tillför Quality Time en ytterligare dimension.
