Belönad med Nordiska rÄdets litteraturpris 2016
I SÄnger och formler samsas sorgens formler och ljusets sÄng. Dikten fÀrdas mot stÀder och utmarker, den utforskar platser och ting. SprÄket gör halt och lyssnar till tillvaron, hejdar sig i nakna rader.
âI en tid nĂ€r allt drog tungt tillbaka, gav mig poesin tiden fram. Jag kunde ge mig ut. DĂ€r fanns rum, vĂ€gar, linjer som bĂ„gnade. DĂ€r fanns rörelse. Att följa sopfloden och brĂ„tesvĂ€gen, det som strandar vid Ă€ngar och omvandlas till okĂ€nda ting. Att med ögonen hemskt, klart och lyckligt utforska vĂ€gkantens fynd. Att glömma sig sjĂ€lv, det Ă€r lösningen. Att stĂ„ inför ordet âlĂ„nehungerâ och en dag se hela vidden i âgrönsiskaâ, att börja sin resa dĂ€r. Till de sibiriska vidderna, till en rot i Minsk. Till Tomi igen och igen, orden om tomheten och allt de föder. I Tsvetajevas vĂ„ld. Eller in mot din sorg. Det gick att försvinna ut, poesi.â
Katarina Frostensons förra diktsamling Flodtid (2011) nominerades Àven den till Nordiska rÄdets litteraturpris. Prosaboken Tre vÀgar (2013) nominerades till Augustpriset.