DÀr dikten Romanska bÄgar (1989) av Tomas Tranströmer slutar, tar romanen vid. Vi fÄr följa signora Sabatini och hennes vÀnner i Neapel, staden med en galen och sliten skönhet. Signoran driver ett hem för ensamstÄende mödrar i sitt gamla palazzo lÀngst in i den Àldsta och mörkaste delen. Hon tror pÄ mirakel.
I katedralen vid den stora piazzan finns en madonna som fÀller tÄrar nÀr felaktiga beslut fattas. En dag syns en tÄr pÄ hennes kind. Samtidigt Àger illavarslande hÀndelser rum. Signorans verksamhet hotas, ett prÀstbitrÀde försvinner och pojken Josef Franciskus vÀljer en farlig vÀg. Under tiden pÄgÄr livet som vanligt, med utomhusbio pÄ piazzan, helgonfest pÄ Santa Chiaras födelsedag och all matlagning i palazzot. Just maten Àr viktig, till exempel den frasiga arancinin fylld med mozzarella som serveras i palazzots gamla kök.
Signora Sabatini besöker katedralen dagligen. Hon förstÄr inte vad prÀsten sÀger, orden tröttar ut henne men hon förstÄr skönheten i de rundade valven, de fladdrande ljuslÄgorna och det purpurfÀrgade ljuset frÄn de blyinfattade fönstren. Doften av rökelse och stearin öppnar hennes sinne. Vad Àr verkligt och vart kommer signorans drömmar att leda henne?
