Jonas Karlssons novellsamlingar Det andra mĂ„let (2007) och Den perfekte vĂ€nnen (2009) blev bĂ„da snabbt stora framgĂ„ngar hos sĂ„vĂ€l lĂ€sare som kritiker. Och nu utkommer han med en efterlĂ€ngtad tredje samling: Spelreglerna. Somligt kommer att kĂ€nnas bekant, hĂ€r Ă„terfinns nĂ€mligen samma pricksĂ€kra tontrĂ€ffar, pĂ„-kornet-detaljer och karakteristiska underfundigheter som han sedan tidigare har gjort till Karlssonska signum. HĂ€r avtĂ€cks glidningar i vardagens skevheter och tillvarons ibland obarmhĂ€rtiga missförstĂ„nd. Och samtidigt har det emellanĂ„t blivit bĂ„de svartare och Ă€nnu lite mer skruvat Ă€n tidigare, med berĂ€ttelser som förvisso utspelar sig i en till synes alldaglig nutid, men dĂ€r verkligheten plötsligt kan upplevas obehagligt overklig. Som för mannen som fĂ„r en ovĂ€ntad faktura pĂ„ 5,7 miljoner. Och medan en man börjar tröttna pĂ„ att livet igenom stĂ€ndigt mötas av överseende blickar för att han Ă€r sĂ„ âspeciellâ blir en skĂ„despelare i puffbyxor lynchad av publiken. Allra vĂ€rst Ă€r det kanske för mannen som tvingas bli vĂ€rddjur för en ovĂ€ntad, oönskat ryggdunkande bekantskap.