Min far, Alexander Gasponi kallades oftast superoligarken, Àven gudfadern, sjÀlv hade jag sedan lÀnge döpt honom till despoten, hustru- och barnmisshandlaren. Mitt innersta hatade honom lika mycket som motsatsens kÀnslor fanns för min Àlskade mamma.
Fadern var en kÀnslomÀssigt avstÀngd typ som aldrig skÀnkt en klapp, dÀremot gÀrna misshandlat min bak, helst med en rem av lÀder. Mannen Àlskade verkligen att hata.
Superoligarken ville utöka sitt imperium via uppköp av tvÄ oljefÀlt pÄ Berings hav, toppolitiker och tjÀnstemÀn bjöds flott in till vÄr vackra vÄning, jag kunde inte motstÄ frestelsen att spela in konversationen mellan fadern och mutkolvarna.
Rysslands president, Vladim Putnip kommer in i bilden, superoligarken och jag möter honom pÄ oljeriggen Zatska tvÄ. NÄgot senare fÄr presidenten signaler om att mÀnnen som suttit runt vÄrt middagsbord konspirerat mot honom. Jag Petrov Gasponi, son till superoligarken Alexander bjuds in till Rysslands allra heligaste, Kreml.
Mycket hÀnder innan presidenten och jag Àter middag tillsammans, Ànnu mer efterÄt. I mÄnga fall, ond brÄd död, men ocksÄ kÀrlek.