ÂDen blir bra, jag behĂ„ller den pĂ„, sa hon och la pengarna i expeditens hand. NĂ€r vi gick ut sĂ„g jag hur ylletyget i kappan fick hennes ögon att lysa blĂ„are. Hotellet lĂ„g inte lĂ„ngt dĂ€rifrĂ„n. Dess namn framkallar fortfarande röda neonbokstĂ€ver mot snö och vi Ă€r lika nĂ€ra varandra som avlĂ€gsna, Anna och jag. Mellan oss Ă€r allt invant och ömt och Ă€ndĂ„ tafatt och nervöst. Dagarna som gĂ„tt ligger omkring oss, vĂ„ra barns ljusa röster, andra gathörn, rum, situationer. Hennes tunga roterar mekaniskt i min mun, hotellskylten lyser över snön i Köpenhamn. Tunna neonbokstĂ€ver, röda. Den gamla kappan i en pĂ„se i hennes hand.Â
En i taget berÀttar en vÀninna, en make, en far och en dotter om kÀrleken till en och samma kvinna  Anna. Tillsammans blir deras röster ett nÀrgÄnget portrÀtt av en hel familj och en svindlande skildring av hur tiden och minnet strömmar genom mÀnniskors liv. Anna Àr samtidigt barnet och mamman, lekkamraten och Àlskarinnan, alltid nÀrvarande men aldrig annat Àn i betraktarens öga.
Om romanen Fly (2004):
Naumann Àr uppenbart en av vÄra riktigt stora och uppriktiga berÀttare  en av dem som stÀller frÄgorna och inte bara kommer med svaren. Att hon sedan gör det med en sÄ raffinerad skicklighet fÄr mig att hÀpna.
Kristian Lundberg, Aftonbladet
Kvar Àr en mogen, mörk och suggestiv roman som tar sin lÀsare i ett stadigt grepp och inte slÀpper.
Annina Rabe, Svenska Dagbladet