En Äterkommande problembild i svensk utbildningspolitik efter 1950-talet Àr det otillrÀckliga intresset bland ungdomar för naturvetenskapliga och tekniska yrken. Det moderna vÀlfÀrdssamhÀllets stÀndigt ökande behov av ingenjörer och naturvetare har sÀllan ansetts ha en betryggande motsvarighet i tillströmningen till utbildningarna.
I Naturvetarna, ingenjörerna och valfrihetens samhÀlle belyser Daniel Lövheim viljan att komma till rÀtta med problemet. Genom olika insatser har man frÄn samhÀllets sida försökt pÄverka unga att vÀlja naturvetenskap och teknik. LÀroböcker, undervisningsmetoder och studievÀgledning har anpassats för detta syfte. Satsningar har Àven gjorts utanför de traditionella lÀromiljöerna dÀr tÀvlingar och verksamheter pÄ museer och i föreningar har utformats för att sprida en slags positiv propaganda.
Samtidigt har samhÀllet i allt högre grad strÀvat efter att eleverna ska fÄ göra ett sjÀlvstÀndigt val av utbildning. Den liberala demokratins sjÀlvbild betonar vikten av individuell valfrihet och anstrÀngningarna att rekrytera ungdomar till naturvetenskap och teknik har tidvis kolliderat med dessa idéer. Lövheim visar tydligt pÄ svÄrigheterna att uppfylla bÄda mÄlen samtidigt.