Plötsligt ser jag honom. Han Àr kolsvart, med en vit stjÀrna i pannan. Manen Àr tjock och vÄgig, svansen sÄ lÄng att den nÀstan snuddar vid marken. NÀr jag osÀkert strÀcker fram handen, nosar han försiktigt pÄ mig. Jag ser in i hans mörka ögon och han ser lugnt tillbaka.
I det ögonblicket vet jag att vi hör ihop. Det Àr han och jag mot resten av vÀrlden.
- Hej, Manolito, viskar jag.
Den hÀr hösten Àr det inte lÀtt att vara Felicia Sà nchez Kvist, nio Är. Killarna i sexan retas och bÀsta kompisen Ninna sviker. Men sÄ dyker Manolito upp, hÀsten som bara Flisan kan se.